Det sprack

all jävla vänskap
all jävla kärlek
allt var som bortkastat.

Allt blev ett utropstecken och allt var bara tunn glas och du sprang,
du rammlade. Du kastade mig i papperskorgen, du grät och jag försvann.

Måla naglarna svarta, ha en svart slips, sätt dig lägst fram, gråt inte.

Hans röst ekar i kyrkan, jag ligger i den där vita, du iaktar alla blommor.
gråter över ångesten att du inte haft råd till någon. Du små ler, sen gråter du bara mer och mer.

nu är jag en av alla dom, dom där uppe i det mörka.
En av alla dom, en av alla dom

du ligger ute och kollar upp mot en mörka himmlen med alla stjärnor
och viskar tyst för dig själv - det var inte mitt fel.