Om en vän
Ditt vita silkesparaply
I
I en vit klänning av tyll
dansade du fjärilens dans
Ditt vita silkesparaply
skyddade mot fördomarna
som haglade
II
Du mötte mig
då jag satte krokben för dina lätta steg
I ett försök att rädda dig
från din oskuld, ditt omedvetande
om att allt inte är gott
III
Jag berättade för dig om att livet var en kamp
och såg till att det blev det för dig
Jag rev sönder ditt silkesparaply, ditt enda försvar
för att få dig förstå att livet är blodigt alvar
Dina drömmar krossade jag med mina klumpiga ord
Och svetsade ihop med ånger
IV
Du stupade, du föll
din vackra klänning fick fläckar
Mina syndiga händer lortade ner en oskyldig kropp
när jag försökte få dig att leva
på riktigt
V
Du dog, min vän
Den vita jag en gång känt
Nu är din värld en gråzon
Ett ändlös mörker att vandra fram i
VI
Jag dödade dig