Solen steker från himmeln som aldrig upphör att existera,
växter som en gång var gröna har torkat ut till bruna.
En gevärskula bort ligger staden, ogästvänlig, byggd av lera.
varannan granne ligger död, utan sten, utan runa.

Pojken som över en natt blev utnämnd till soldat,
håller i geväret med sina små darrande händer.
Hans bruna, spända ögon lyser av hjärntvättat hat,
trots den heta luften, skakar hans vita mjölktänder.

Sin späda kropp gömmer han bakom en trasig sandsäck,
barfota, byxor och tröja är lump som borde kasserats.
Maten han sällan får är ersatt av livslång och kronisk skräck,
den bedövar hans hunger, i ett liv som sedan länge raserats.

Han är beredd att försvara sin och sina anhörigas frihet,
i en värld där människoliv jämställs med hundars avföring.
Hans öde upprepas sekund för sekund på denna planet,
i en tid när i-länderna diskuterar tillgång på oxfilé och laxöring.