Jag är varm, känner mig het, kinderna blossar, musiken pulserar i takt med hjärtslagen, tequila-ruset börjar lägga sig, röken kittlar i lungorna. Han har suttit i baren ända sedan jag kom hit, med blicken i ingenstans, folkhavet eller på mig. Känslan spirar strax under revbenen, jag bestämde mig för att röja lite, röra om bland alla svettiga kroppar. Han har väntat på mig, känner igen mig, vem är han?

Tjejerna fattar vinken när jag säger att jag tar nåt att dricka. Försöker röra mig någorlunda medvetet åt hans håll, fixar outfitten, tittar lite ditåt, ut med brösten in med magen, kråmar mig. Han sitter vänd mot dansgolvet och följer mig med blicken, krokarna är utlagda, nätet riggat. Med ett pillimariskt leende tränger jag mig in bredvid, stryker mig mot hans lår.
- White Russian, ropar jag till den gulliga bartenden.
Väntar, sneglar på den kraftiga armen bredvid min vita. Han har svart t-shirt, ljusa jeans, säkert Jack Daniels i glaset.

- Jag betalar, säger han när min drink ställs fram, tar det på kreditkortet och blinkar åt mig.
Jag rodnar ofrivilligt, varför blir det alltid så? Inte för att det syns i den här belysningen...
- Ellie, säger jag, sträcker fram handen, lutar lite närmare. Hans handslag är varmt och fast, nästan hårt, kan se hur musklerna spänns, tar i ganska bra själv.
- Samuel, svarar han. Blicken är mörk, glödande, det svarta håret kort, näsan ser ut att ha blivit bruten någon gång. Han är inte spännisbiffig, mer som en tjur, bred nacke. En längtan pirrar till i de södra regionerna.

- Kommer du hit ofta eller? slänger jag ur mig och hoppas att han fattar ironin, biter mig i läppen.
- Den repliken är nog äldre än du, flinar han, bara efter sena skift.
- Du gillar inte att göra bort dig på dansgolvet märker jag...
- Inte när jag är så här nykter ialla fall. Efter den här kanske, skål!
Han sveper all den guldiga vätskan i glaset utan att blinka.
Jag kämpar med min mjölkdrink som värmer inuti och skapar dimma i en annars så rationell hjärna.

Samuel erbjuder mig armen och vi banar väg mot hopen av människor i rörelse. Nattmusiken är djup, varm, mystisk. Känner mig underligt bortkopplad, känner beaten i mitt inre. Sluter ögonen, starka armar håller mig kvar, jag rör hela min varelse med hans. Så nära, våra ben trasslar in sig i varann, känner doften från hans nyckelben, hals, kan inte låta bli att placera en liten kyss där.
- Du är inte lite fräck, skrattar han och nafsar mig örat.
- Förlåt, mumlar jag och skäms. Du får faktiskt skylla dig själv.

Vi hamnar i utkanten, är festens mittpunkt, planeterna kretsar kring oss. Lämnar de andra, går till ett hörn, skrattar åt något, talar om något.
- Hur gammal är du, undrar han med en sträv hand lätt på min kind.
Yngre än du tror, tänker jag och ler inombords.
- Tillräckligt gammal, svarar jag med vänsterarmen om hans varma axel, nacke, vågar inte se honom i ögonen.
Vi är nästan jämnlånga, jag vill kyssa de där sexiga läpparna, känna hans mjuksträva skägg.

Ett lätt grepp om min haka, tvingar upp min blick, hans ögon är inte fyllefebriga utan förvånansvärt klara, han retar mig med ett snett leende, så nära, känner andetagen.
- Kyss mig då, mumlar tjuren.
- Jag vet inte om jag törs.
Alkoholen talar sanning, alltid denna osäkerhet. Du vet hur hårda dina dissar är när det behövs.

En evighet och mina läppar nuddar hans, kittlar, nafsar lite prövande, gensvaret eggar. Värmen sprider sig likt brinnande bensin, you got me on fire. Jag är förlorad, vet inte om jag ångrar min svaghet. Vad vet jag egentligen?
- Får jag äta upp dig, frågar han knappt hörbart.
- Bara om du kryddar med chili...
Vad vi talar om, vet jag inte, han är polis, har ett ärr på hakan efter ett knivbråk, säger att han kände igen min bakdel direkt. Jag säger att man inte bråkar med mig, för min uppercut regerar.

Vi går till garderoben, hans hand vilar på min korsrygg. Hjärtat mitt leker i bröstkorgen, ingen aning om vad som händer. All logik är inbäddad i bomull, det enda som spelar någon roll är mina händer på hans kropp. Utanför smälter nyfallen snö, vi promenerar nedför Kungsgatan, hans arm om min midja, min arm om hans.

Betraktar honom i gatlyktornas sken, han är säkert över trettio, känner mig plötsligt som en barnunge som kan förlora sig i hans famn. Han talar om Voltaire, trycker upp mig mot en vägg och låter mig känna hans åtrå. Jag biter honom i läppen så att han nästan skriker till, tittar strängt på mig och skrattar, har händerna under min tröja, smeker mitt lena hull.
- Vi tar en taxi hem till mig, viskar han mellan kyssarna.
Alla varningsklockor går på högvarv men jag bara nickar, vill jag också.

Han bor vid Karlbergs station. Fönstren i taxin hinner immas under den korta resan dit, jag lär känna hans varma, fasta kropp. Magens raggarsträng, armarnas form, de välvda ryggmusklerna, bröstet, hakan, kindbenen. Taxin stannar utanför ett av de ljusröda lägenhetshusen som kantar den smala stadsgatan. Pendeltågen kryper som groteska larver på spåren nedanför, de välbekanta ljuden gör mig lugn.

Ljuset i hissen bländar, en plötslig trötthet kommer över mig. Inombords kämpar två gladiatorer, Osäkerheten och Hyndan. Kyssarna på halsen kittlar och sprider vällustens böljande vågor ända ut i fingerspetsarna.
- Seriöst, jag tror inte jag pallar.
Vad är det jag säger, varför blir det alltid så? Han slutar upp, tittar på mig, jag tittar bort, skäms, låter luggen falla ner över ögonen. Fy på dig!
- Det är okej. Vill du följa med in i alla fall?
Han låter så snäll, omtänksam, för undan håret från mitt ansikte. Jag förtjänar det inte. Skrik åt mig, slå mig i ansiktet, släng ut mig på gatan, säg att jag är en dum slyna.
- Seriöst, han ler snett, jag gillar dig.
Du vet ingenting om mig, vad finns det att gilla? Slå mig istället. Hissen har stannat, han ställer sig i dörren.
- Här, säger tjuren, är mitt nummer. Ring om du har lust men jag vill träffa dig igen.
\"Är du skön eller?\" Vill jag fråga men håller tyst, lyckas inte ens komma på en dräpande kommentar, tar emot visitkortet (hur många vuxenpoäng är det inte att ha egna visitkort?).
- Hörrdu, din lilla slyna, ring.
Han drar mig ganska våldsamt intill sig och hånglar upp mig så att jag knappt får luft, jag hade kunnat gifta mig med honom just i den stunden, som är perfekt.
- Släpp mig ditt as, annars ringer jag polisen, väser jag och vrider mig loss. Han börjar skratta, jag också, vi garvar tills tårarna rinner, vi är inte kloka. Jag ger honom fingret innan hissdörrarna stängs emellan oss.

Gatan är isig, halkar mig fram i rikting mot pendeltågen, hinner med det sista för natten, klockan är bara sju minuter över ett. Inte imorgon nej, Samuel ska få svettas lite, undra. På fredag, då ringer jag, klockan tre på natten, bara för att jävlas.