som att försöka hålla kvar snön
mellan glödande fingertoppar
vi smälter sakta bort

du var pojken av is
och jag var alltid för ivrig med min värme
ville ju vara den
som tände elden i ditt hjärta

men jag nådde visst aldrig
ända in
nådde aldrig under
din frostklädda hud

jag smälte lite av dina murar
men snön blev till ett lager av is
du blev ännu kallare
och inte längre
oförstörd
som vinterns första snö


en kyss
och du var så kall
min tunga frös fast mot din

vår nyfikenhet
fick oss att råka
fastna i varandra
sammansvetsade
av kylan
i ett försiktigt letande
efter någon slags värme