Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Genljud


Havsbrus.
Snöröjningen spelade om morgnarna;
lade an sina skopor
mot den blanka gatan,
rullade ihåligt bullrande in
mot mina stränder.

Det var märkliga tider.
Jag minns att jag var lycklig
men att jag hela tiden
förberedde mig
inför uppvaknandets outsägliga sorg.

Stadsbussarna lubbade frustande runt
som stora sälar.
I kön, där jag klev på:
en skorrande skräntärnekoloni
av vinterkängor,
och folk, packade som sillar
i en kräva.




Fri vers av peripeti
Läst 959 gånger
Publicerad 2006-11-02 21:14



Bookmark and Share


  Bill Larsson VIP
Som för det mesta en fröjd att få åka med ditt språk en stund Harald! Tack för åkturen.

Känner jag igen den här förresten? Eller är den ny? Eller bara åter aktuell med tanke på vinterns antågande?
2006-11-03
  > Nästa text
< Föregående

peripeti