Silverstråk över duvblå himmel
Där träden står i stum väntan
Svarta grenar, ett flätat konstverk i himlens rand
Marken väntar tjälfrusen på sitt vintertäcke att sova under
Knutna händer håller värmen i fodrade fickor
Blicken mot skyn och parkasens huva faller ner
Luften är så lätt att andas idag
Stilla november, efter höstregn, innan adventstress
Dofterna blir klara och starka, stiger andäktigt
Fåglarna har slutat sjunga, vinden har mojnat
Andedräktsmoln är det enda som grumlar luftens klarhet
Förvandlade till glitterdroppar i pälskragen sekunden senare
Silverstråken formar mönstret av en själ
Och när världen håller andan hörs tankar kusligt väl