-Jag brukar sitta här och undra över,
sa Henriette, hur världen kommer att se ut
genom fönstret, när jag är död.

-Jag skulle inte oroa mig för det, sa Klas,
den kommer att vara översvämmad, om
inte av vatten eller människor, så av våra
många dumheter och dess efterföljder.

-Jovisst, sa Henriette, men jag skulle
så gärna vilja gå på min egen begravning.

-Den där idén har du fått av att läsa boken
jag gav dig i förra veckan. Författaren övergav
sin idé att skriva om sin egen begravning och
hans närvaro på den. Så gör som han gjorde,
kasta de funderingarna där de hör hemma.
I papperskorgen.