Du håller en blomma i handen. Du vårdar den så ömt.

Den är så fin, lyser såsom stjärneljuset i den stundande
augustinatten.
Fast det är ännu dag, en strålande sommardag, och du håller en
vacker blomma i handen.

Du är ännu ung. Hjärtat slår med levnadsvarma slag.
Men också du, såsom rosen i din hand, skall sakta förvandlas,
föråldras. Förgätas.
En dag ska du se tillbaka på din levnad, sökandes dess mening.

Någon förklaring kommer aldrig ges.