Samma gamla mönster
När mörkret faller
Där på kudden
Ett par ögon som
Stirrar tomt ut i den mörka höst natten
Där under täcket
Den blå slagna kroppen
Vrider och vänder
Men smärtan spelar en bitter melodi
Inget hon tidigare hört
Den här gången gör det ont
Riktigt ont i hjärtat
En röst talat utan paus
Hon känner varma andetag i örat
Hon hör någon som stönar…skriker
Och för varje nytt slag
Faller svarta änglar i hans brinnande blick
Elden som gör henne blind
Bränner sönder, halsen skär av stämbanden

Varje natt samma gamla mönster
Samma ränder i skjortan när han vänder om och går
Samma andetag , och elden som alltid bränner
Varje natt faller hon handlöst ner i ett svart hål.