Jag vet inte
om det är alla
missbrukade dagar
ångestfyllda gryningar
och
återvändsgränder

eller
bara
spåren
av mig själv
som suddats ut

Tystnaden om nätterna
kan jag inte kväva längre
den kommer med
ett bud om inre tomhet

egentligen finns det
ingenting jag förlorat
som en gång vilat i min hand


men jag minns en känsla


jag har andats
genom bättre dagar

känt värme i handflator
som betytt något

och skådat revolution
mellan människor

älskande

Men det är andra
tider nu

och

mina fingrar
stelnar och blånar
fryser ända in till benet

frost
i
mina
lungor