Som att flyga i det blå.
Att bara sträcka ut armarana och flyga sin kos.
Att bara känna lyckan när du svävar och bara skrika ut:
kolla alla stenar faller inte.
Som att gå med huvudet nere i marken.
Att känna att man är som bort blåst.
Hjärtat fungerar inte som det ska längre, det tyngs ner.
För alla stenar faller inte.
Som en ständig huvudvärk som dunkar i huvudet.
Som om något trycker på och bra känns det inte.
Det finns kvar i huvudet och kommer alltid att göra.
För denna stenen faller inte.