\"I mörkret alstras skuggor
av djupaste förakt\", sa Cathy.

Då tänker jag,
att förakt ändå är enkelt
jämfört med likgiltighet,
den som alstras ur tomma frostiga ögon,
i skydd mot ondska.

Jag menar den där direktörsondskan,
den som skapas i unkna sammanträdesrum
den med bonus,
den som gömmer sig
bakom tillbehör och rekvisita.

Som ett värn mot ångest
smärtar den i underhudsfettet
och upp längs jonkanalerna.
En våg av alkali på hjärnbarken,
som vandlas om till likgiltighet
och slinker ut
genom tomma frostiga ögon…