Jag beseglade mitt eget öde
När jag hade skrivit ut ångesten
På min panna
Förevigt brännmärkt för mina misslyckanden
När naglarna borrat sig in i huden
Och alla kunde se den svarta själen läcka ut
Rinna ut på golvet
Där den fick ligga
Smutsig, ovärdig
Tills jag spädde ut den med mina salta tårar
Och strödde den för vinden

På golvet lämnades jag,
Själlös
Ett trasigt kärl
Som förlorat allt det ovärderliga
Hon skapats för att bära