\"För mycke gör dig blind\",sa dom

Jag log och lät mig fyllas av det sista skämtet
han drog för mig innan lamporna släcktes.

Sen gick han ner från scen och jag gick ner
för gatan åter igen,


Natten var varm trots kylan som varit,
jag kände mig beredd och nu kunde Han
låta himlen falla över mig,


\"Jag tar emot dig\",sa han


Nära ögat,tänkte jag och gick rodnande
min väg



Jag såg upp mot stjärnorna och undrade
vad den stora planen var,


\"Det angår dig inte!\" ,skrek hon

Och drog sedan igen sitt fönster
för att hålla honom ute


Jag tänkte inte mer på det,

Själv fastnade jag i ett skyltfönster,
fäst vid en lång vacker klänning


Och jag kunde inte hjälpa att undra om jag
någonsin skulle bära en sådan

\"Det får tiden utvisa\",sa Du

Och jag gav mig av för att ge dig
allt jag hade
att ge,


Tid


Och dom svarta stövlarna jag köpt

klädde mig i vinternatten