Du skrev i damm:
jag orkar inte plåga mej
med din tystnad längre
så låt mej vara en gitarr
under dina fingrar
Dina fotspår lever fortfarande på mitt golv
alla brev, alla dikter, varje ord
jag har sparat allt

Allting var du

Det låter i mej när du går
ditt leende blir mina andetag
som blir till nyckelben som blir till nyckelband
så vi hittar hem
Om jag skulle varit 10 år yngre
skulle du ha ersatt alla mina leksaker
men det är min hemlighet

Vintern glömde att sopa bort
höstens löv
sommaren glömde bort
att värma våren
och så gick det ett år

Du lärde dej att fly samtidigt som
jag blev stavfel i dina dikter
dina händer föll
genom vintergatan
ringer du
ringer du
ringer du ikväll?

Jag går bara ner
i mej själv annars
postar brev i papperskorgar
brun, grå, svart, grön
ingen är gul

sommarkvällarna började kännas
som vinternätter
utan dina andetag som lekte med mina fingrar
när jag blir stor ska jag gräva en gång under jorden
till dej
gräver jag för långt kommer jag till Kina
grävde du för långt?

Jag saknar att tejpa ihop
dina brustna meningar
Efter en femhundra sidor lång bok
förstod jag fortfarande inte
meningen med att inte kunna andas

Du, jag vet att
alla dör en dag men
om jag inte får krama dej i himlen
tror jag inte att jag orkar leva längre

Men det är okej
du kan flyga nu