Visst saknar jag dig ibland,
du vet, då och då.
Och nog tänker jag på dig ibland,
du vet, när alla andra tankar är få.

Ansikten på gatan tycks ibland vara ditt,
men de blir allt färre.
Rösten i telefon misstar jag för din,
men det kunde varit värre.

Jag kunde ha önskat dig hit varje sekund,
kunde ha legat sömnlös.
Jag kunde ha irrat omkring med flackande blick,
kunde ha lyft luren andlöst.

Men jag klarar mig nog ska du se,
du var aldrig så viktig.
Jag tror att jag repar mig ganska snart,
vår kärlek var ju ändå inte riktig.