Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag ligger ensam kvar där.

känna lyckan och hoppet.
bli besviken
tappa balansen och rammla
rammla ner för stupet.

Håll inte för min strupe,
kyss mig ömt och mycket
låt mig inte falla för trycket.
men till sist blir allt förmycket.


Jag spyr för att du ska förvinna ifrån mig,
det känns som om du satt dig i mig,
i mina nerver, i mina blodådrer.

Det hjälper inte att skära, det hjälper inte att spy.
det hjälper inte att tappa balansen, och det hjälper
inte att fly.

Jag hör fortfarande dina andetag, och din jävla röst.
låt mig söka tröst.

kärlek sårar,
och det hjälper inte med tårar.
försök...









men allt är hopplöst.




Fri vers av Jessikalbertsson
Läst 452 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-11-12 11:44



Bookmark and Share


  Halloway
Den här var jättefin!
Gillade den jättemycket
2006-11-13
  > Nästa text
< Föregående

Jessikalbertsson
Jessikalbertsson