I ett fruset hjärta finns ej rum för kärlek
När frosten sluter sig om själen
sprider sig ensamheten,
likt parasiter äter den sig mot din mitt
för att slutligen förtära dig
innifrån och ut

Låt mig värma dig innan det är försent

I ett fruset hjärta kan kärlek ej överleva
Likt en ros sluter sina kronblad
vissnar vänskap när den inte får vatten
Förr fick vi nästan ansa vår rabatt,
där fanns blommor för alla smaker
Men tiden springer iväg
och så gjorde även du
Så nu står jag på knä i smutsen,
kämpar för att locka fram minsta liv
ur vanskötta rötter

Låt oss söka skydd runt en eld innan frosten faller

(även om jag någonstans känner att det redan är för sent)