Årets första snö slog i marken den dagen
Och jag tror inte jag förstod vart jag var på väg
Fast nog förstod jag att jag alltid skulle minnas den där hemska känslan som kröp igenom kroppen
Kylan som bet fast i mina kinder, ni vet, så som det ska vara av någon anledning
Allt var ett elakt spel
Förstod de som såg mig på gatan vad som rörde sig i mina tankar, vart jag var på väg?
Förstod de mer än jag?

Och när jag såg dig ligga där på marken
Förstod jag att det mesta skulle gå fel
Fast jag hoppades på det bästa
utan att veta vad det skulle vara

Jag hoppades väl att du på något sätt skulle ta mig ifrån den jobbiga vardagen, även fast jag visste att precis allt var fel.
Du var fel.
Egentligen så ville jag ju aldrig ha något med dig att göra, men vad visste jag om det, jag var desperat och allt jag ville ha var någon
Kunde ingen förvarnat mig om hur sönderslagen jag skulle bli
Kunde ingen förvarnat mig så jag var beredd på att städa upp alla skärvor, alla flisor, alla bitar från det före detta jag
Var det ingen som visste?
Vad trodde jag att du kunde ge mig?

Frustrationen övertog mina tankar
Snälla, jag vill hem nu
Tvinga mig inte att vara kvar
Tvinga mig inte att skrika
Snälla, var lite rädd om mig, slå inte sönder mig så som du gör just nu, lämna mig och mina nära ifred
Du ska inte få röra mig
och absolut inte den som betyder något för mig

På riktigt

Jag tål dig inte längre
Och jag tål inte ditt sätt att fånga fler människor i ditt nät, jag vill så gärna varna dom, men för vad?
Ser dom verkligen inte vad du är?

Ser dom verkligen inte att du är en krossare
människokrossare
hjärtekrossare