Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

navelsträng



jag bär min rädsla inom mig
vårdar den, delar min näring med den

men den sparkar inte och vill ut
istället klamrar den sig fast i
inälvor, griper tag om
tarmar och nervtrådar där inne

håller sig fast som ett
foster som vägrar förlösas

men som jag ömmar detta groende och tärande frö
det krävs vilja för att skilja oss åt
som jag saknar
och aldrig kan få

och aldrig ska du döpas henrietta




Fri vers av pladask
Läst 1073 gånger och applåderad av 6 personer
Utvald text
Publicerad 2006-11-16 21:50



Bookmark and Share

  Elin Lindkvinna
den här är ju helt underbar, henrietagrejen, fan vad jag skulle vilja döpa alla minademoner till henrietta.
2007-11-20

  madinsane
jag visste det innan och jag vet det nu.
du är så satans begåvad!
2007-05-28

  Marreb
Tänk att det är så ibland att man känner sig tryggare att leva kvar i rädslan än att vara utan den... tryggheten i det välkända. Bra skrivet.
2007-05-28

  Jer
En knorr som få och påhittig värre!

Undrar, är det slump att Robert (The Cure) Smiths röst spels upp just nu i iTunes?


2007-05-28


  Smultris
WOW!!!!

\"håller sig fast
som ett foster som vägrar förlösas

men som jag ömmar detta groende och tärande frö
det krävs vilja för att skilja oss åt
som jag saknar
och aldrig kan få

och aldrig ska du döpas henrietta\"

Slutet speciellt, slutet är så jävla bra. Enkelt men slagfärdigt, unikt och alldeles suveränt.
2007-02-14

  Thommy
Exaktheten i rädslan är perfekt, texten är kanonbra och slutet är punkten över i
2007-02-10

  SusanneStrömstedt
Rädsla är nyttigt
Vårda med omsorg
Förlora den ibland

men låt den aldrig övermanna dig
2007-02-07

  satansavkomma
du är pricksäker på det du skriver om, indeed.
2007-01-20

    inmeddiginålsögatkamel
... "och aldrig ska du döpas henrietta" ..

*ler*
2007-01-04

  Elin Lindkvinna
sista meningen gör hela dikten skitbra, komisk samtidigt som den säger något om vad som blir accepterat i den här världen och vad som inte blir det, vad som får bli henriettor och inte.
2006-12-16

  hyena
oj! det var inte alls otroligt fängslande.. äeh joho.

mycket hemska och vackra bilder föds när jag läser. är allmänt rädd för både navelsträngar och förlossningar...

rädslan över att mista någonting man är rädd för. tacksamheten över beroendet som håller en vid liv och samtidigt föraktet över att vara beroende. tolkar jag i alla fall. :)

jag gillar tvetydigheten, och de två sista ironiska meningarna i slutet.
2006-12-03
  > Nästa text
< Föregående

pladask