uppvuxen i valås en pojke en vacker med vänliga ögon vart visst en vidunderlig man tvåhundratrettio bra så lång bastanta hundrasextio tung nötta byxor välbrukta skor fick i västra bergslagen anställ väldär hanses namn komtill att bli jätten uti ställbergs hyttbruk trots urstyrka slogs inte anders han slet ju i sitt anletes svett justlikt varannan arbetsman jättelik storlek gäckade folk men bet gick publiken för pengar ingalunda lagd åt nåt jyckel kamratligt ändock han skojade kunde hålla tre karlakarlar på vardera raka armar lastade galtar på trallorna lyfte järnet så lätt för handen lägga göten om sjuttio kilo tro mig det tog inte mera tid än en ynklig kvart att tillrygga travar om tio ton tackjärn