mitt problem:
  verkligheten så tråkig
  att jag somnar
  mina drömmar så spännande
  att jag vaknar upp

  klibbig, svettig, full av glöd

     (som om jag nyss brunnit)


*


minns för en gång skull mina drömmar

  t-röda bilder
     indragen bensin i kuddens dun
         dödliga fläckar
    som blänker till i

                 ögonskamvrån


*


utspridda
över överfullt köksbord
ligger bleknade brev
på sylvassa ark
med lövtunna
         (blytunga)
    blyertsmönster
  mellan raderna
          upprepandes:

det var du som skiljde himmel från hav.
det var du som skiljde himmel från hav.
...


som i en dröm
  vandrar jag omkring
  slickar ivrigt i mej klister
  som om det varit
   gift
             mellan raderna


adresserar HORIZONTEN


men postar inte




    vågar inte lämna lägenheten


*


hungrar


försöker ignorera
  ica-ångern

hittar våra gamla havregryn


men äter inte


slökollar en
jackie chan-rulle men
  börjar sakna en
          verklighet

går fram till fönstret
   vrider upp persinnerna
       halvt

tittar ut, försöker

   se framåt


men ser ingenting



   som det lätt blir



      när man lämnat allt bakom sig


*


får ett infall:
  öppnar fönstret på vid gavel

bensindränkta kudden -> ut genom fönstret

landar inte dunmjukt

  istället: en HOLLYWOODEXPLOSION!


ännu ett infall:
  att tacka ja
     till rollen som
actionhjälten i mitt eget liv

insiprerad av jackie chan
bestämmer jag mig
för att även vara
min egen stuntman;
     kasta mig
rakt ut i livet
        rakt ut
genom det vidöppna fönstret

så jag kastar mig och dyker
och flyger och faller

mot en                     hård verklighet
            (säker död?)


men landar förvånande mjukt
            på kudden;

somnar om,


   men fortsätter drömma