Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland kommer det bilder i huvudet av människor jag inte ser längre har helt enkelt slutat träffa dem, de har rest sin väg någonstans det enda jag har kvar av dem är fragment, som en doft eller sång som ett avtryck i sanden innan vågen sköljer över


Centralstationens toalett





Kände mig nödig efter flera timmar i regnet
stod och huttrade på pass
medan demonstranterna samlades vid torget
någon sol hade jag inte sett på flera dagar
blev avlöst till sist av en kort o knubbig tjej
med rödgul regnrock o seglarstövlar
gick så fort jag bara kunde
sökte samtidigt hålla nöden inne

la fem spänn i springan
tryckte upp dörren
bakom mig stängdes dörren
med ett bestämt klickande
därinne hängde ett handfat på vänstra väggen
en spegel ovanför
den var splittrad i ett tiotal bitar
men satt envist kvar i sin ram
handfatet var spräckt
varken tvål
eller pappershanddukar syntes till någonstans
inte ens i den buckliga metallkorgen
låg det några pappersbitar

framför mig fanns en blåmålad
hyggligt repig dörr
den saknade lås
istället var där ett runt hål
som en gapande glugg i en fågelholk
dörren stod litet på¨glänt
gick förstås utåt
jag tog försiktigt i det skitiga handtaget
med bara pekfingret krokat runt

dörren öppnades sakta
jag tände med ljusknappen
vilken satt på väggen i det första lilla utrymmet
det första jag såg var en enda stor
oformlig hög kläder
med ett par skor
i slutet av ett par till ytterlighet slitna jeans

någonstans i bakhuvudet formades slutsatsen
det här måste vara en människa
jag bara stod där
som nästan förstenad
med tankarna som en sorts trög massa i huvudet

något surt letade sig upp från magen
upp i halsen
men jag var så torr i munnen och strupen
att kräkningen kom ut genom mina näsborrar
istället för ur munnen
jag backade snabbt bakåt
försökte desperat att hosta igång
någon sorts andning

höll mig över handfatet
vred som en galning på kallvattenkranen
höll under med båda händerna kupade
försökte få in litet av det i munnen
lät resten skölja ansiktet och min spyiga näsa
om och om igen sköljde jag ansiktet
försökte hostande få igång andningen igen

plötsligt kände jag någonting varmt
flyta utefter byxbenet
någonting varmt rann därinne
ner i ena gympadojan
jag hade inte kunnat hålla mig längre

egentligen kände jag mig på sätt och vid glad åt det
händelsen fick mig att slappna av
även om det i alla andra fall
skulle ha känts förbannat pinsamt

jag darrade till och upptäckte att jag var rädd
för vad visste jag inte riktigt
jag drog ned byxorna
tog av mig dem tillsammans med skorna
strumporna
tvättade benen och la ner byxorna i handfatet
klämde ner dem ordentligt i vattnet
tog sedan upp dem igen
vred ur dem så mycket jag bara kunde
tog på mig alltsammans igen
ville ju i alla fall slippa den fräna pisslukten

när jag var färdig satte jag mig på huk en stund
försökte väl samla ihop mig en smula
det hade varit någonting bekant
med kläderna därinne
när jag väl reste på mig igen
klev jag närmare tyghögen där inne
som jag trodde jag kände igen
kläderna

lutande mig ned över kroppen
tog jag tag i en kall och mager hand
kunde inte känna någon puls
jag kunde inte förstå
att det var han som låg där

bara för någon vecka sedan
i närheten av torget hade han slängt iväg
ett hejsan eller morsning
tvärs över torgets massa
av förbiskyndande människor
hade han skymtat mig

han hette Tommy
jag hade aldrig lärt mig hans efternamn
även om jag naturligtvis sett det på dörren
till lägenheten
ett litet krypin på tjugotre kvadrat
med dusch o kokvrå

nu låg han härinne på toaletten
med en spruta liggande någonstans under sig
han hade mött döden alldeles ensam
på en offentlig toalett
det var visserligen så
att han säkert inte känt av något
han hade bara köpt taskigt knark
eller tagit för stor dos eller något annat

att det var just jag som skulle finna honom
han hade ett kors i silver hängande kring sin hals
förutom sin bana som småtjuv och knarkare
hade han nog varit den mest pedante kille
jag någonsin känt
en småtjuv
med något slags högre tro på en skapare
men struntade ändå fullständigt i sitt eget liv

nu låg han här inne
jag hade nästan pissat
eller i alla fall spytt
på den stackars fan

Tommy
en kille som försökt kränga en trave stulna böcker
till mig första gången vi träffades
han knarkade redan då
fast det anade jag inte minsta spår av
jag hade stannat och pratat en stund

han hade prånglat på mig några böcker
några pockettidningen R
några pocket av John Steinbeck, Ernest Hemingway
en Tom Ripley
någon bok av Graham Greene

och nu många år senare
Tommy
borta som en utslocknad cigarett
som hamnat hade den i rännstenen
brunnit där ända ned till filtrets gulbruna stump




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 4182 gånger och applåderad av 60 personer
Utvald text
Publicerad 2006-11-17 21:17



Bookmark and Share


  Glitträ VIP
Fantastiskt fint återgett av en människa i nöd. Man förstår det man läser.
Gripande.
2023-10-04

    Karlstadtös
Denna text är mycket gripande! Tycker om sättet att skriva på! Tack för läsningen!
2022-06-14

    ej medlem längre
En realistisk berättelse från den kalla bistra verkligheten många utsatta lever i. Bra berättat.
2020-03-08

    ej medlem längre
Usch blir ledsen
2019-05-29

  TrollTörnTrappan VIP
Sådan ohyggligt kännbar närvaro... in i minsta fläck, repa, plagg och kroppsförnimmelse!!!!

..."som en gapande glugg i en fågelholk"... sammanfattar på nåt vis scenariot.

Spännande hur textjaget går från sitt pass (jobbandes som vad?) till en alltmer intimt skrämmande upptäckt... trots allt med bibehållet vardagsfokus hela vägen.

Tommys föregående lya lever jag på ungefär lika få kvadrat som... och här får man föreställa sig hur det skulle vara om bara toaletten blev kvar - inte ens ens privata.
2019-04-29

  danne //
En tår kommer här som på en beställning, sen förra veckan med liknade scenario där en god väns bror möte samma öde, dock får de träffa varandra nu storebror o lillebror, blir djupt rörd av detta mitt kära lodjur!
kram
2018-12-03

    Lars Gullberg
Alltså du har en fantastisk berättarröst och ett väldigt skickligt bildspråk snygga ord som prångla kränga, la fem spänn i springan snyggt som fan. Jaja de aldrig försent att börja läsa sina poetvänners texter.

Lasse


2017-10-08

  fjärilarärblommorsomdruckitvin
fint hur du ensam har en stund med denna döde man, grips inte av panik. stannar upp där du är, springer inte efter hjälp. otroligt värdigt!
2012-11-15

  Per Blomqvist
Öppet, prima och intressant.
2012-07-16

    Vad säger ett namn
Grattis, du har lyckats göra poesi av något rått, äckligt och ovärdigt berörande - Du har gjort det fula vackert..
2012-04-30

    Yarissa VIP
Väldigt berörande och mycket bra beskrivet
2012-04-19

  Peter Ferm
Det här var mycket vackert skrivet: "att det var just jag som skulle finna honom
han hade ett kors i silver hängande kring sin hals
förutom sin bana som småtjuv och knarkare
hade han nog varit den mest pedante kille
jag någonsin känt
en småtjuv
med något slags högre tro på en skapare
men struntade ändå fullständigt i sitt eget liv"

Det här förtjänar en applåd!
2011-09-24

  aol
kände igen toaletten har provat sånt boende i en tid av överkonsumtion av starkvaror, bra berättat,
2011-03-30

  Eaglemountains VIP
Denna text förtjänar verkligen guldstjärnan, så realistiskt - att man lever sig in i denna berättelse - från den sanna verkligeheten

Berörande, rörande .....saknar de rätta orden att fortsätta ....
2010-09-14

    Jess81
I know only too well...mycket bra text!
2010-09-14

    leelee
Ja, denna text förtjänar verkligen en guldstjärna! Jag tycker att flödet, formen, passar till det texten handlar om. Det förstärker känslan av overklighet, som ju måste vara en del av känslan i hela händelsen och kanske också, i förlängningen, vad är det för värld vi lever i. Overkligt det med, ibland.
2010-09-14

    leelee
Ja, denna text förtjänar verkligen en guldstjärna! Jag tycker att flödet, formen, passar till det texten handlar om. Det förstärker känslan av overklighet, som ju måste vara en del av känslan i hela händelsen och kanske också, i förlängningen, vad är det för värld vi lever i. Overkligt det med, ibland.
2010-09-14

  Pot Pourri
mm naken rått nära och hemskt mitt i elände och modern civilisation. CT är mer än toa men centralt är också ämnet, mitt i hjärttrakten landar det som en förtvivlad känsla man vill bli fri - en historia som är beskriven utan krussidullande och förskönande. Tack för en hemsk upplevelse som sätter spår i mer än rälsar!
2010-09-10

  erkki
Den kändes på något sätt angelägen i allt elände. Såg man inte direkt att det var en människa/lik och inte ett klädbylte? Varför inte skriva utan ideliga radbyten? Det hade sett mera konsekvent ut. Det är ju ingen dikt. (Utan verklighet?)
2009-12-07

  Petra L
Öppen verklighet så som den är, följsamt...
2009-10-06

  Dr Jimmy Johansson The 777
En Magnefik Läsning Uppifrån Och Ned,,,,,,,,,du målar upp sekvenser på ett föredömligt sätt,,,,var med dig på något konstigt sätt,,,,,,,,,,,,Bildspråket ryter åt mig hela läsningen,,,,
Berättartekniken råder det ingen brist på,,,,,,,,,,,,,,

Bra Jobbat Djuret.............
2008-12-11

  Rolando Furioso
Gripande. Gav mig en nära dödenupplevelse. Har själv för många år sedan prånglat stulna böcker av samma anledning men det är preskriberat i dag och jag befriad från vansinnet. Tack för den.
2008-11-12

  Frederick
härlig flyt. wicked att man lyckas genom näsan! brabrabra.
2008-08-16

  Firefly
Otroligt gripande novell. Jag brukar oftast inte fastna för den här sortens noveller, men denna klöste sig fast och hänger kvar. Fyller en med vemod och någon slags twisted tillfredställelse.
i vilket fall; mycket bra skrivet.
2008-07-21

  Simmerskan
ja, vilket superduperbra novell man sprungit på
fantastiskt flyt genom hela berättelsen
din berättelse grep tag om mitt hjärta
och har ännu inte släppt
2008-04-24

  Suddad
Du formulerar något som är omöjligt att förklara. Denna texten fångar mig och det gör ont i mitt inre. Du skriver med en råhet och förtivlan, något som gör hela novellen.

Och jag, självdestruktiv som jag är vill bara läsa mer...
2008-04-15

  Kim VIP
Wao, vilket flyt i texten inte en stilla tråkig sekund...
2007-12-09

  -Ulla Tilemo- VIP
En spark i mellangärdet. Ett socialrealistiskt reportage, laddad verklighet rätt ur mörkret. Din emfas, ditt ställningstagande går i alla fall inte jag miste om. GREAT!
2007-08-20

  lodjuret/seglare VIP
Ni som tror jag kallar texten för poesi,
är ni blinda?
Det står faktiskt novell här ovanför,
den som läser får C
2007-01-17

  nicklas ekström
ja; det är jävligt snyggt skrivet men jag måsta hålla med eating inside, jag tror att texten hade vunnit mycket på att kallas novell än poesi (samt ställas upp som en sådan)
2007-01-17

  eatinginside
Ja... ser den mer som text eller novell, inte dikt. Men den är bra! Lite udda, lite lagom sorglig, relativt tänkvärd, men inte alltför djup i mina ögon. Likelsen i slutet är smutsigt brutal men rikigt "lyckad". Kanske, kanske något att läsa upp för framtida klasser, det beror på om du är snäll ;-P
2006-12-14

  britt-marie VIP
Tack för den öppna nakna sanningen i vackra formuleringar!
B-M
2006-12-03

    ej medlem längre
det här du, lodjuret, var både äckligt och fint. kräka och kissa på sig. en död heroinist. det låter inte så trevligt. men på ngt sätt, utan att tumma på realismen, så skapar du en melankolisk känsla som nästan gör en lite harmonisk. hela händelsen är förståss vidrig, men på ngt sätt lyfter du fram livet när du beskriver döden.

hela historien får mig för övrigt att tänka på Faktum på svt där de berättade om den svenska drogpolitiken - hur man låter heroinister dö hellre än att hjälpa dem med metadonbehandling, sprutbyte med mera... fy fan. "heroinistens enda kärlek är en kemikalie / du vet och jag vet att han är sammhällets fekalie" diktade jag en gång i min yngre-dom, och visst låg han där på toalettgolvet som en annan fekalie, men din text visar ju på hans mänsklighet och hans värde som inte på ngt sätt understiger ngn annans.

bra jobbat, bra skrivet, bra tema och bra text

p's
2006-11-22

    Collection
När texter är såhär långa brukar jag som gunwale inte orka läsa.
Men deta fick mig att totalt fastna och jag älskade texten!
Började till och med gråta. Fick ont i mig och blir beundrad över att du skriver om det och berättar allt.

tack för dena texten!
2006-11-20

  Gunwale VIP
Ofta orkar jag inte igenom texter som är, med mitt mått mätt, långa... men här glömde jag både tid och rum... Mycket berörande och hög kvalitet på skrivandet!!
2006-11-18

  Carola Jeryd
Jäkligt berörande och
samtidigt
osmakligt autentisk.
Kramiz
2006-11-18
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP