Ibland knastrar det till därinne
som om någon rört om med eldgaffeln
kastat in en tidningsida

men det var länge sedan nu
som jag såg het lava
strömma längs konturerna
av din kropp

och jag längtar efter
att krossa stjärnorna
för inget är som förr

svartvita konturer
av betydelse

Ser jag labil ut
när jag lutar mig ut
när jag väger på fötterna
och andas med tyngd?

du var alltid den
som var höjdrädd

men jag ska
fortsätta drömma