Jag kan leta i oändlighet efter det jag har i bakfickan

Jag kan klämma sönder porer och sticka i mig nålar

bara för att förstå funktioner

Jag kan överdriva, överleva, kaputilera

bara för att mäta mina egna gränser

Protestera

bara för att ta del av det konfliktland du skapat dig

Är det inte tid att spola ner det förgångna

Ge tankarna nya chanser

och uppleva det vackra i nuet?

Har inte tiden kommit då vi kan acceptera livets under

och respektera dig och mig?