och 
där hemma
står alla dörrar utan
gångjärn lutade mot propellern
 i diskvatten upp till knäna med handtaget
på sned trummande med nyckelhålet viskande
troddeduja träflisorna håller i portföljer fyllda med ros
ochvalmobrev inristade i lädret och några riskorn som påminner
om helger småkvällar fina vackra lågor ljus i taket sitter
allting kvar och ögonen sprang ut i pepparstekar
mot kragen som for ner mot golvur
och parketter med fingeravtryck
ryggrad mot händer och vikta
servetter fast det finns
inte ens julklappar
kvar alls


så småning om kanske någon
gång kanske någon
liten någon
gång så kommer någon
att inse
världen här är för liten och
världen utanför är för stor