jag ligger på golvet och bara stirrar upp
i den stickande evigheten, vi kallar universum
mitt hjärta gråter och simmar runt i ensamheten
men mina ögon är torra och tomma
det levrade blodet torkade brunt på kinderna

jag ligger där och väntar
vill att någon ska snubbla på mig
suger åt mig all den uppmärksamhet jag kan få
ett barn pekar och drar i sin mammas kjol
ligger och tänker på dagarna tillsammans med dig

all den tid jag tillbringar på golvet
är för att jag vaknar tidigt och har tid att döda
ligger där och inväntar våra möten
inväntar döden med långsamma, men bestämda steg
väntar på att du ska plocka upp mig