Kortnovell om den svåra kärleken, ty endast i drömmen kan jag älska dig utan att bli sårad

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kortnovell om den svåra kärleken, ty endast i drömmen kan jag älska dig utan att bli sårad




Våra nätter, tillsammans och skilda åt

 

 

Jag såg på honom, killen jag älskat så oändligt, där han låg vid min sida och andades lugnt in i drömmarnas land

jag såg ner och kramade om hans hand den var alldeles varm

 

och jag låg där och försökte, ansträngde mig för att insupa varje detalj, varje rörelse, hur dina ögonlock knappt rörde sig alls, det måste vara en skön dröm, tänker jag ensamt lugnt i mitt överfyllda huvud, hur inte ett enda hårstrå av din kortklippta frisyr ligger fel, hur dina läppar knappt rör sig alls, hur jag kan känna din varma andedräkt smeka min hals och jag ser på dig.

 

Anstränger mig så för att inte älska dig, hur dina kyssar värmt mina läppar den natten, hur din kropp smält samman med min i en röra av allt det underbara, ansträngde mig för att inte tänka på att du snart skulle gå det gjorde du alltid. Att jag kanske inte kan träffa dig på en hel vecka sedan, kanske längre. det var alltid du som bestämde och anmälde att du hade tid för mig, för oss om det ens någonsin funnits något oss...

 

Tyst slappnar jag av i armen jag hakat under vid mitt huvud för att kunna se på dig, fäller in den under min vänstra sida och låter din arm självmant falla runt min midja. Du ska aldrig någonsin behöva vara rädd, jag fångar dig alltid alltid, så fall du min sta underbara. Alla behöver vi ju få falla någon gång, tro mig jag vet. Men dina armar fångar aldrig mig, det är därför som jag inte kan tillåta mig att älska dig, längre.

 

Nynnande på en vaggvisa min mor sjungt för min syster, bror och mig när vi var små *sov du lille videung än så är det vinter....*

Ja det var ännu vinter, och snart skulle du lämnar mig, ensam igen.

 

Så nu ligger jag här och försöker insupa din ljuva doft av rakvatten, dina andetag mot mitt självlockiga hår, hur du sett på mig innan vi älskat den natten som om även du försökte insupa varje detalj hos mig, som om ditt hjärta bodde i mitt och mitt i ditt ack så mycket mer helt. Den blicken älskar jag, men jag försöker, försöker att leva på alla minnen tills nästa gång vi ses, möts och älskar in i natten, flätade tillsammans under ljus av stjärnor, miljontals av dem, hur de lyser upp våra kroppar, spetsen av mina bröst, våra ben och armar flätade tillsammans, din mages djupa andetag.

 

Jag drömmer redan nu, att jag någonsin skulle vara värdig någon så otrolig som du, med en tår, av lycka eller sorg vet jag inte rinner längs min kind medan jag sluter mina ögon, somnar in och drömmer mig djupare in i din famn, snart är det morgon och då ska du hem, och jag endast kan längta förtvivlat tills du finns i mina armar igen.

 

I mina drömmar behöver jag inte låtsas alls, där kan jag älska dig hur mycket jag vill utan att bli sårad, förrän då jag vaknar och du är borta, igen.




Prosa (Novell) av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 260 gånger
Publicerad 2006-11-19 18:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*