Biljetten har förkommit liksom min tidtabell,
bagaget mitt är borta, det lider emot kväll,
min mazarin är kladdig och kaffet det är slut.
Jag sitter i kaféet vid Krylbo järnvägsknut,
där mörkret börjar falla kring skenor och perrong,
och semaforen blinkar att tåget är på gång.

Då går jag fram till luckan att göra en affär,
och frågar vad som erbjuds en enkel resenär.
En man i svart med dok frågar: ”Vet ni vart ni ska?
Vi har ett specialpris till värmen just ida’.
Den pappbiljett ni får skall klareras vid kontroll
med giltig tång vid avgången tjugotre och noll.”

”Men jag vill resa långt bortom denna horisont,
till Rio, Kamerun, San Fransisco, Kap, Vermont!”
”Jaha, då blir det byte, i Orsa, Sveg och Höör,
sen, färja ifrån Limhamn och över till Dragör.”
En resa över Styx! Plötsligt ser jag i en vrå
bland grävverktygen gömd vid ett järnspett lien stå.

Då känner jag hur skjortan min klibbar utav svett
och som på avstånd hör jag mig ropa i falsett:
”Jag ångrar mig! Jag stannar! Jag ser, jag passar in,
jag återgår och tuggar på min krylbomazarin!”