Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Där går han i vinterskrud...



Han vandrar i kalla stockholmsnatten

i virvlande storm av snö

då isen just täckt över alla vatten

och det som nyss var liv har lagt sig ner för att dö



Ja där går även han som i döende dvala helt alléna

huttrar och drar långrocken lite mera över bena

och snöflingorna fastnar på hans ögonfransar

han blinkar och ser in i fönster på folk som dansar



han ler och rycks med för en liten stund

det är snart jul och då ska man ju vara glad

han böjer sig ner och klappar sin hund

och tänker, ja ja i morgon är \"en annan dag\"



och vad är väl mer värt än en afton på söder

i vackraste vinterskrud

och med kinder som svider och glöder

av isande vindar som möter hud



Ja det må vara vackert på alla sätt

men utan bostad är det inte allt för lätt

Fast långrocken han fick från Frälsis i går

gör nog att vintern blir lättare i år

















Fri vers av Mia Marcus
Läst 949 gånger
Publicerad 2006-11-21 00:32



Bookmark and Share


    Ti-elina
Den var fin och fick mig att fundera över att man tar allting för givet, julklappar, mat- ja allt! Fast hur ofta tänker man på dem som inte har något av det?
Du har lyckats att göra den vacker med honungsmjuka rim, för att på slutet etsa fast denna man i minnet.
Tack för en jättefin dikt! Gillar den oerhört mycket!
2006-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Mia Marcus
Mia Marcus