Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dröm jag haft med jämna mellanrum sen barnsben.


Dunkla minnen


I min nattsömn återkommer de...

Först denna totala tystnad
därefter stöveltramp och höga rop

Men det jag minns är...

en mjuk famn
den sträva hand
över min barnakind
läppars avtryck mot min panna
viskande ord i mitt öra...

Får jag hålla om dig en stund till
känna din mjuka hud
kyssa din panna

Mitt barn....

De kommer för att göra oss illa
göm dig
och lova mig att vara helt tyst

När vi är borta
och de frågar efter ditt namn
lev då i stumhet

Om det är meningen
att vi skall mötas igen blir det så

Vänta på oss...

Jag kryper in under sängen
och gör mig väldigt liten
Dörren slås upp och de stormar in..
Jag kan se från mitt gömställe
att de bär svarta läderstövlar

jag hatar svarta läderstövlar

Hon med mjuka famnen gråter
jag kan höra min far trösta henne
argsinta röster på ett främmande språk..
hårda handslag över en kind

kanske den kind jag älskar

Det räknas in personer på stapplande Polska;
Ett två tre.. och var är det andra barnet;
Svara kvinna..

men hon med mjuka famnen svarar inte..

jag trycker mig längre in under sängen

och

med steg såsom i led i exercis försvinner alla..

jag är ensam.. så ensam..

Det stumma barnet växte upp
djupt inom sig saknande hon
den där mjuka famnen
en strävsam hand
och en viskande röst för alltid

och varje natt
i drömmarna söker hon efter minnen
som kan leda fram till den mjuka smekning
från en djupt bevarad dröm

och

jag vaknar




Fri vers av Rosen VIP
Läst 548 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-11-21 13:33



Bookmark and Share


  Ronny Berk
en berörande text om en dröm som svårtolkas av mej som läsare
intressant att drömmen återkommer... och varför...så väl formulerat och återgett...tack för den läsningen...
2008-02-08

  Michaela Dutius
Stark dikt som går under huden
2007-01-17

    Ti-elina
Bra skrivet.
Du fick mig att rysa under läsningens gång!
2006-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Rosen
Rosen VIP