Kärlek, jag hatar dig, du är keff, keff kärlek, som favoriserar och bara ger chokladaskar till gullegrisarna, men jag är bara ditt halta, fläckiga får som du inte ens bryr dig om att leta efter när det virrat bort sig i den vassa, hotfulla skogen, den där bortglömda strumpan som fallit ner bakom tvättmaskinen och blir värdelös eftersom den är utan den andra strumpan.

Kärlek, jag hatar dig, du är keff, keff kärlek, som är syret i luften, blodet i ådrorna och endorfinet i hjärnan, jästen i brödet för utan det blir baket platt och tråkigt, men jag är bara ditt utspillda mjöl som inte ens sopas upp utan får ligga där, utspridd i hörnen, och se på alla andra som blir vackra, välmående, fluffiga bakelser.

Jag hatar dig keffa Kärlek.