Hej pappa,

Det var så länge sedan vi hördes nu. Det har gått ett år i dag. Jag saknar dig så mycket, jag gråter inte lika mycket längre, men ibland kommer det över mig att du inte finns hos mig längre och det gör så ont.

Mycket har hänt under året. Jag slutade på jobbet där chefen och jag bråkade hela tiden, jag tyckte verkligen inte om honom. Jag var väl värd något bättre?
Jag mådde så dåligt och var så villrådig. Jag ville verkligen ringa dig då pappa.

Jag har börjat på ett nytt jobb som är jättekul och chefen är en mycket sympatisk herre. Han kommer från söder, precis som du, pappa. Vi slänger några söderfraser med varandra då och då.

Dina barnbarn har vuxit ett år nu, det märks. Rasmus har börjat i trean, pappa. Kan du förstå? Det är snart tio år sedan jag satt där så nervös och skulle berätta att du skulle bli morfar. Men vad hade jag att vara nervös över, du blev ju så glad.

Aminde har börjat prata, det bubblar ut ord ur henne och hon härmar nästintill varenda ord man säger. Jag önskar du kunde höra när hon säger morfar, pappa. Det låter så mysigt.

Jag vet att du hör oss, jag vet att du finns där. Jag vet att du ler mot oss från din värld, pappa. Men jag saknar hur du ringer och säger: "Tjena tjejtrasan, hur é läget"
Jag saknar dina värmande, stöttande ord. Jag saknar din famn, pappa. Den stora, varma kramen.

Jag vet att du har det bra nu, i din värld, där smärta och sjukdom inte existerar. Någon gång i framtiden ses vi igen, det gör vi, även om det är mycket långt dit nu.

Jag älskar dig och saknar dig jättemycket, pappa. Vi hörs!

Kram från Dotra-di

ps, hälsa till mamma.