Fuck this, jag orkar verkligen inte bry mig längre. Jag kommer uppenbarligen aldrig få sitta på en kall klippa, titta upp på rosa natthimmel, fråga han bredvid var stjärnorna tagit vägen och få en sagans förklaring.

Jag kommer uppenbarligen aldrig få söndagshänga på ett café, med en mocha och stillsamt skämta om alla fån som går förbi, med han bredvid. Fixa middag för två, diska, lyssnandes på "Utan dina andetag".

Eller axa runt på julmarknaden i Gamla stan och totalsåga alla sjukt onödiga och ovärda prylar, dela en påse sockerrostade mandlar.

Jag kommer uppenbarligen aldrig få hålla hans hand när det behövs, sitta bredvid, svara när han ringer fem i två på natten för att berätta något, bara för mig.

Fuck this, det är nog lättare att bara acceptera att han inte finns, han kommer aldrig korsa mina trasiga vägar, jag kommer aldrig att vandra över hans broar. Fuck this.