För att lära mig av mina misstag
måste jag förstå när jag gör fel
för att kunna älska mig själv
måste jag vara älskad
för att kunna leva i nuet
måste jag ge upp mina drömmar
för att kunna växa upp
måste jag förlora fantasin


Så när jag en dag förstår
att gosedjuren inte lever
att leksakernas liv är påhittat
att lekens verklighet, bara är fantasi


då borde jag bli stor
borde bli älskad
för att kunna älska mig själv.


I försök
och tvång
om att bli tråkig
att passa in


I försök
om att bli normal
kunna säga hej


Och nya drömmar föddes
men nya drömmar dog


Och efter att att jag
börjat inse verkligheten
kunna se den i ögonen
förstod jag att drömmar var för hopp
och hopp var förgäves


Jag började döda mig själv
en liten bit i taget
döda min fantasi, döda min barnslighet
döda mitt hopp, döda mina drömmar
och automatiskt
dog det lilla självförtroende jag hade kvar


Och jag lovar dig
det tar mycket längre tid att bygga upp det
än att trycka ner det


I ett försök att stoppa hatet
mot dem som hatade mig
för att omedvetet odla hopp
om att kunna älska mig själv
för att andra kunde älska mig


Men nej, de missade chansen
och gjorde livet svårt

för mig

I ett försök att odla hat
för att bevisa
att det är de som har fel
jag som är rätt


En kamp mellan gott och ont
men de onda vann alltid
de andra vann alltid


Fantasin dog
i samma takt som min glädje
Men hur skulle jag kunna lära mig
när jag inte förstod att allt var fel
För hur skulle jag kunna hoppas
När hoppets frö hade slutat gro


Och även om jag vet att allt var ett misstag nu
så hur ska jag kunna lära mig
när gjort är gjort
och allt redan är som det är?


Såret finns där
och det är ett sånt sår som aldrig kommer läkas
aldrig återsättas
aldrig glömmas bort


och vi
både de onda och de goda
Dödade en del av mig då.