Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland spelar skuggorna fantasier.


Jesus, var det du som satt bredvid mig inatt?

En av alla dagar,

lika dana som dem andra
lika tunga, lika kvävande och bortsköljande
Fläckar på min vita skjorta av minnen jag inte kunde tvätta bort,
Inte ens tabort - medlet fungerade.

röda déja vu sår över kroppen, som jag miste för längesedan
Solskenets dimmiga luft, vilandes över oss
vilandes över mänskligheten.

Den som vi dödar.

Efter solens sista gyllene strålar, är det dags att söka sig in mot mörkret.
Trampar med stadiga steg mot Whiskey a Go Go , jag minns vägen så väl
Inte som de andra vägarna längs L.A , mytomspunnen sökande
Raska steg, vet precis hur många.

Gatubrunnarna ryker sökandes efter våra själar,
ännu en man faller långt för livets lustar
Ner mot den hårda asfalten, täckt av blod, vodka och Rock'n'Roll.

Ännu en tjej dras med i en svart cheverolet camaro
och ännu en faller långt.

In genom dörren, ner för de sju trappstegen,
Tittar mot väggarna, fulla av bilderna från mina hjältar,
White wedding spelas i bakgrunden, något jag vet ingen i denna baren kommer uppleva.

Slår mig ner framför baren, det är tomt så här dags,
trots det eviga liv, verkar det tomt inatt.
Inga frysta själar,
Inga gråtande kvinnor eller slagandes, dryckna män.

Ber om att få en vodka,
för känslor behöver dämpas.

Väggarna mina hjältar inte fyller upp, täcks av planscher från hollywood boulevard, krossade liv & Jack Daniel's flaskor.

Utom en plansch,
Den är täckt av ett ljussken, det ser nästan verkligt ut
För verkligt.

Krossade tonårsdrömmar om platser i vougemagasin, ligger slänga på marken.

Det sitter en man bredvid mig
Han har svart hår,
långt hår.

En muskulös kropp
inte för stor, precis så där lagom vacker.
Svarta skinnbyxor, och ljusblåa ögon.

Han håller i ett tomt glas, blåser lätt i det, och vänder sig mot mig.

- Man kan blåsa liv i även de tommaste drömmar.
det var vad han sa.

Sen tittade han på mig.
och jag kände mig tvungen att flytta bort till honom.

Vem är du?

En man utan visioner, eller en man vars liv togs ifrån, för allt för längesedan, eller så kanske jag bara var menad att få vandra tom.

Inga änglar kunde skymtas, inga ljussken kunde tränga igenom
och inget mörker kunde nå.

Det var bara tomt.
Smärta, lycka, kärlek, sorg
Livet.

- Ge inte upp, för livet har många vinklar,
vi spikas alla på kors
får våra egna törnkronor och lider vår död.
Ser våra sista solnedgångar och ser hur allt blir fullständigt.

Complete.

Även änglar kan gråta sa han,

kysste mig,

och gick.

Jag sprang efter,
uppför de 7 trappstegen, ut genom dörren
mot den tomma gatan

Men där fanns ingen.

Bara gatulyktornas eviga sken.

Och jag grät.
Inte bara för att salta av själen,
Utan för att det behövdes,
Det var allt förlängesedan.

och gatulyktorna slocknade,
och solen reste sig bakom den andra världskrigsgråa byggnaden
och för en sekund,
vilade hela världens glans i mina ögon
Allt blev för ens fullständigt.

Jesus, var det du som satt bredvid mig inatt?




Fri vers av Stefanie Nerman
Läst 731 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2006-11-30 21:08



Bookmark and Share


  Söderman
Det känns att du har en stor berättarröst.
Finn den, hela vägen, skrapa bort sådant som
sticker ut och som inte har bärande part.
Då kan vad som helst hända...
2012-08-23

  aol
så fint
2007-11-16

  arie
tillägg/ rättelse;

\"Det skälver till UNDER ytorna på ett sådant sätt att även den mest sofistikerade
vetenskaperna kan vara nog så säkra i sina utsagor... det finns alltid en x-faktor.\"
2007-08-16

  arie
\"även änglar kan gråta\" dikten blir som en slags roadmovie, där sekvenser, fragment av det som utgör våra liv flimmar förbi och väcker olika känslor i mig. Du har lyckats fånga en stark rumslighet och målar upp många bilder av rummet och stämningar som sammantaget får en suggestiv verkan... och det tycker jag mycket om.

Det mystiska oväntade mötet, är kanske vad vi alla drömmer om ibland och kanske kan ge livet riktning och mening, vilket också i dikten blir själva höjdpunkten på ett kittlande sätt.

Jag kan ibland i min vardag tänka på ett liknande sätt då jag är i ett samtal med en helt främmande människa att jag är aldrig kan vara nog så säker på vem jag egentligen har framför mig...och den förvissningen tycker jag kan skapa en extra krydda i vardagen.

Att den mystiske mannen klädd i svarta läderbyxor och svart långt hår kanske var just självaste Jesus ger dikten en en för mig underbar dimension...och som jag skrev tidigare,
men kan aldrig vara nog så säker på vem som är vem och vad som är vad...

Det skälver till ytorna på ett sådant sätt att även den mest sofistikerade vetenskaperna kan vara nog så säkra i sina utsagor... det finns alltid en x-faktor.

Dikten har en bra rytm...och jag har egentligen inget anmärka på. Allting går ju alltid att göra bättre och det är möjligt att med denna dikt så går det även att finslipa vissa detaljer och jag tänker inte just på något speciellt just nu...

Att finna ett strigent och laddad språlk är väl alltd det som fortsätter att vara utmaningen för oss poeter och att man hela tiden kan utvecklas.

\" - Man kan blåsa liv i även de tommaste drömmar \" jag tycker att du äger en mycket fint språk och skriver fina texter... och fortsätt att ge skuggorna och fantasierna och din dikter liv och form.

kram arie

( Ett litet tips...jag finner lite stavfel i vissa ord och läser det som lite slarv av poeten... och det är kanske något du kan titta över i din diktning.
Även om man kanske skriver en dikt i ett svep och kanske publicerar den omgende så tycer jag iallafall att man kan kosta på sig att se över dikten just på denna punkt.
Jag har all respekt för ifall någon med dyslektiska problem inte alltid ser detta, men de som inte har det, tycker jag kan kosta på sig se över sin text. Annars uppfattat jag det, som läsare, som en viss nonchalans av poeten.)
2007-08-16

  stella
JAG GRÅTER!
2007-08-09

  Lithia
Otroligt fängslande!
2007-03-04

  Jack E. Gladh VIP
Det känns i maggropen. Fin vinkling och du gör det
gåtfullt intressant. Man blir egendomligt starkt berörd.
2007-01-22

  Mangal VIP
Underbart! Vilken upplyftande text! Mycket bra skrivet.
2006-12-15

  Freeman
Att läsa denna var som att förflyttas in i ett annat liv...och ryckas med så starkt att man grät med på slutet...vilken historia!
2006-12-10

    Jee Dee
Ibland får man sådana möten på vår väg så att vi hittar rätt. Bra... /Jee Dee
2006-12-09

    Fitore
De två första verserna känns lite annorlunda än resten. Gillade den hursomhelst. Hoppfull på något sätt.
2006-11-30

    Camillaa
Ja är mållös!
/ C
2006-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Stefanie Nerman
Stefanie Nerman

Mina favoriter
Järnrosen