Jag föddes upp i en kall och frusen gränd,
Mina första år i livet kände jag mig helt bränd,

Min familj lämnade mig med en blöja och ett täcke,
Jag må vara gjord av \"stål\" men knappast att det räckte,

Växte upp med att sniffa lim och bo i en håla,
Dagarna i enda satt jag med sprit och skåla,

Kärleken, var fanns den?
Knarket o spriten var nog min närmaste vän,

Åren gick och vi möttes med en kort blick,
Och med handen på mitt hjärta,
Inte ens knarket gav mig en sådan kick!,

Jag fick höra att du var för fin för mig,
Jag ångrar fortfarande att jag inte sa hej,

Jag kunde inte göra nåt annat än att tänka på dig,
För mig var du absolut världens vackraste tjej,

Jag sökte upp dig och vi började lära känna varandra,
Vi kunde gå runt i ösregn, slask och bara vandra,

Inget kunde stoppa våran kärlek för varann,
Och du gav mig den kärlek som ingen annan kan,

Jag sa dom heliga orden:
Jag älskar dig nu och tills döden skiljer oss åt,
Om jag sårar dig säger jag det redan nu, Förlåt.

Men du hann aldrig säga dina sista ord,
Vid nästa ögonblick var du redan begraven under jord,

Någon råkade göra en miss,
Dom råkade bomba fel plats på deras skiss,

Jag fick aldrig höra en ursäkt,
Men det hade endå aldrig räckt,

Mina tårar rann och jag förlorade min kärlek,
Jag blev aldrig mig själv igen,
Nu räknades jag som en av de döda nu, kall och likblek,

Mitt liv gick i spillror och ville dö för att vara med igen,
Men gud besvarade mig att min tid inte är inne än,

Vad gjorde jag för ont i mitt liv för att förtjäna det här?
Kunde jag inte få börja leva mitt liv och vara kär.

Vi planerade ju två små barn och ett vackert hus,
Allt jag kan göra nu är att vänta på tunnelns ljus,

Men snart ses vi igen och då lämnar jag dig aldrig en sekund,
Även om det skulle betyda att jag inte får sova en blund,

Du är min älskade och det kommer du alltid vara,
Din kärlek och våra stunder kommer jag för förevigt bevara!

Vila i frid.