staden är trött.
fast han går i den ändå. stoppar handen i fickan känner sedlarna bulta. ser kylan komma innan den är där och han lyfter lite på foten. planerar ett steg över marken. organiserar ett tramp. trycker ner grässtråna med vänstra foten tänker på den högra. nynnar på någonting med svarta ögon och paparplysvans.
nynnar på guld han ska bli kändis och få stå med i tidningarna.

blå ögon i
två sekunder.
ögon tittar lite konstigt. staden är ju ingen plats som han borde gå runt i. ingen plats som hon borde köra på köra över. sånt händer ibland fast inte här. här upprör man med prinsesstårtor. hon tycker att (visst han var väl snygg) men herrebasker vad läskigt. för han rör sig som om han var rädd och
rädda människor är alla rädda för.

hon trallar ner för backen. älskar att känna vinden älskar att plinga så att fönstren tänds. älskar att känna cykeln rulla under sig älskar att
växla från trean till sjuan.
gatlyktorna är tända. kolonilotterna ligger övergivna. men vilket ord alltså egentligen. över. är dom över? har dom blivigt över? har dom blivigt för mycket givna till någon? jo.
dom är övergivna.
kolonilotterna alltså.
dom är övergivna.
hon kör lite mellan dom. trivs i mörker det är helt okej att blunda.
hon vill bli en Marit Bergman.

blågrå ögon i
två sekunder.
regndroppar regnar lite konstigt. han är på väg till poolarna till gänget till den hela såattsäga helheten som han gillar. den gillar honom. that's it.
han möter cykeln och ljuset och flickan som flyger som stannar tittar lite och
kör sådär vidare.
och han går.
staden slumrar fint i november.

han är glad för att häromdagen så var en tjej med hon hette Beatrice och han hade aldrig sett något vackrare än Beatrice förut. det var som om en liten sol la sig och log åt hans liv det var som om lyckan sprang över honom
på honom
tre gånger i rad
dunkade honom i ryggen dunkade hans hjärta slog i det sådär härligt och susade i alla hans andetag med aprikos grädde té
där hon var
han ville vara där.
som om han var kär ungefär.

han sparkar till en sten. den rullar lite grand han lyssnar på staden.
bruuuuuuuuuuum     bruum    krasch   sus    suuus     suselisus
han sticker upp näsan i nattluften och doftar staden. det luktar av gräs och is tomburkar nycklar krog HM hallon bröd sopor chips grus och gata.
det luktar stad.
han ska bli poet.
och byta identitet.
för vad skulle Petter och Amir och dom andra säga?

grå ögon i
två sekunder hon ser en skugga komma genom fuktig november en såndär läskig kille en såndär som är med gänget tills gryningen skiner i deras ögon.
tills solen drar sina strålar över deras läppar.
en såndär som typ aldrig har varit kär.
han tänker på Beatrice hon går förbi. han sparkar på stenen den rullar förbi.

hon var bäst kvalificerad jättebra tippad vinnare rankad sjukt grym. hon var bäst ikväll. det värmer hennes pickande hjärta när hon går. hon var bäst ikväll.
hon trampar glatt i kolonilotterna trampar på stenen trampar på cellon och trampar på fiolerna. hon var bäst ikväll. elgitarren guppar på ryggen i ett fint segergupp.
staden sover med John Blund på huvudet.
med en poet under armen.

mobilsignalen får henne att hoppa till får gitarren att hoppa till tillochmed en stjärna hoppar till. ett finger trycker ner grön lur. mamma vill ha hem sin flicka mamma är arg. mamma säger att hon får öva hemma bandet Keso
det är ändå ingen framtid ju.
hon vill bli den som är
bäst varje kväll.

staden låter lite.
han tar fram en sedel köper Expressen hon fnittrar med en kompis inuti älskar hon vinden han är hos gänget sitter i soffan håller Beatrice i handen
det gör hans kompis hon skyndar hemåt för bandet Keso det är ju ändå ingen framtid. men hon var bäst ikväll.

staden suckar
stänger alla fönsterluckor försöker smått att somna om.