sticker mig på barren då jag barfota springer genom den täta skymningsskogen

vassa tunna grenar piskar mig i ansiktet och jag blöder

hon den vilda jagar mig
vill in i mig
fylla mig

hon skriker så det skär
svettpärlorna rinner längs min sargade ryggrad

ljudet slår mot de fårade stammarna och studsar i alla dess springor så de fläks

inget fångar upp lätet


Mitt blod sugs upp av hennes håriga breda fötter allt efter det färgar mossan över stenar
som mjuka täcken i fuktigt hus

förrädiska i morgondaggen


Jag känner henne nära
hennes energier paralyserar mig

hennes händer starka och kraftfulla
täckta av jord och strå
griper tag om mitt hår

slungar mig med ursinnes kraft
så jag faller

ryggraden mot en murken stubbe
halsen blottad
bröstet uppslitet och där står hon

öga mot mitt
blodsprängt och klarsynt

vildast av de alla

in ska hon
in kommer hon

detta väsen triumferar i mig

skådespelet är över sista akten spelad

inför det nya brinner den fallna av nytt liv

blodtörstig och fri cirkulerar jag på grå torr asfalt
en grästuva med barr och gnistrande skogsstjärna
i min vänstra ficka