Mörkt ute
mörkt inne
endast ljuset
från teven
dansar i rummet

Sitter här ensam
och känner hur
ångesten tränger
sig på. Den tar
stryptag på mig.
Känner hur luften
försvinner ur mina lungor

Känner hur allt knyter
sig i magen. Kan inte
tänka på något.
Försöker koncentrera
mig på programmet
på tv, men det
går inte.

Längtar tillbaka
till jobbet, men
ändå inte. Längtar
tillbaka, för att jag
vet att där finns DU.

Den enda som kan
få min ångest att
försvinna, om inte
för alltid så för
stunden iallafall.

Du är den ena som
förstår mig. Den enda
som förstår mig när
jag talar o hur det
knyter sig i bröstet
och jag inte kan få luft.

Önskar så att du fanns
här nu och kunde ta
bort de otäcka känslorna.
Men jag vet att det inte
fungerar så. Jag vet
att du finns till hands
på telefonen. Men just
nu skulle jag vilja känna
din varma famn, känna
tryggheten du ger mig
varje dag. Men allt detta
får jag vänta på tills imorgon.

Mörkt ute
mörkt inne
endast ljuset
från teven
dansar i rummet
och så kommer
det förbli inatt.

Jag saknar dig
min underbara vän!