Plötsligt är jag inte trött på dig längre.
Plötsligt känns det bra att vi snart ska ses.
Plötsligt blir inte min hjärna oinresserad när jag hör ditt namn.
Plötsligt är musiken inte dålig.
Plötsligt menar jag saker jag säger till dig.
Plötsligt är det nästan lite trist när du går.
Plötsligt finns de riktigt, riktigt elaka tankarna inte längre.
Plötsligt kan jag tycka synd om dig.
Plötsligt vill jag faktiskt förstå dig.
Plötsligt står jag ut med att dela din luft.
Plötsligt ser saker ur andra synvinklar.
Plötsligt skriver jag dagbok igen.
Plötsligt pratar jag om saker vi gjorde förut.
Plötsligt har jag lite dåligt samvete.
Plötsligt inser jag att du har ett eget liv.
Plötsligt klarar jag av vetskapen att du tänker på mig ibland.


Plötsligt börjar känslan falna (men jävligt lite i taget).

Känslan jag faktiskt aldrig haft anledning att känna. Egentligen.