Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(Eller tisdagsnatt, om vi nu ska hålla oss till temat nätter)


Och jag behöver känna en arm omkring mig när jag somnar.

KAN INGEN BARA SKITA I ATT VARA ÄRLIG ,OCH ÖVERÖSA MIG MED KOMPLIMANGER ISTÄLLET?

För det är vad jag behöver.
Jag är svag, tyck synd om mig.
Jag är svag, ta hand om mig.

Jag gråter, jag är krossad, jag är pressad, behöver stöd.

Och sexton kvadrat känns väldigt stora och världen utanför så oändlig att jag vill gömma mig under täcket och aldrig komma fram igen.

Det lyser mörker genom dörrspringan från hallen.
Jag är jättevarm, men skakar.

Jag vågar inte lägga mig ner, inte resa mig upp, inte tassa över golvet eller andas för högt.
Bara sitta här, med rygen fri.

Och vänta, på att någon ska komma på sin vita häst och rädda mig.
En prins i page som kramar om mig på ett ridderligt vis, och inte förväntar sig något av mig.

Och hur ska jag någonsin kunna somna, när jag inte vågar luta huvudet mot kudden?
Jag klarar inte det här.
Inte ensam.




Fri vers av Nioma Trey
Läst 647 gånger
Publicerad 2006-12-06 02:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nioma Trey
Nioma Trey