Jag ville skriva en text fylld med känsla,tanke och ord.En text som skulle beskriva något om mig,mina erfarenheter och mitt hjärtas rikedomar och dolda rum.Jag ville skriva något som skulle tala till andra utan att låta tillgjort,utan en massa svåra ord skulle du förstå och berätta för andra om flickan med kristallblå ögon med drömmar om riddare med sköld.
Jag ville skriva en text för dig att föra vidare,en historia som liknar filmen vi såg igår,fast på riktigt,med flickan i huvudrollen och dårarna som statister.För dom är inte mer,och väggarna är fyllda med sprit och droger.Dom har sin egen version av de hela men jag orkar inte höra på de och jag vill bara att du ska se...

Att jag är så mycket mer än vad jag verkar,och om du skrattar åt mig nu så kan jag väl förstå de,men de gör mig ingenting,för du kommer tappa ditt skratt halvvägs in i verkligheten och du kommer få insikt om saker och ting.Du kommer växa som människa för jag kan visa dig de du bara trodde stod i tidningar och visades på nyheterna varje kväll klockan sju.
Jag kan berätta om en liten flicka som sålde sig själv för att ge bröd åt sin familj,jag kan berätta sagan om hon som började med spriten,men sedan knaprade piller för att sova,piller för att klara dagen och som kysste fröken amfetamin varje helg på någon djupings fest.
Hon som lyste starkast när hon satt på sitt smink,men när hon kom hem och tvättade bort sitt falska ansikte färgade hon av sig på golven,
hennes gråa golv som så många gått över,där dom trollbundit henne i dans för att låtsas älska henne och hon erbjöd sig själv för att få känna på de rosenröda alla talar om.

Men ingenting var äkta och hon behövde mer,hennes vänner var blinda för att hon fått dom att blunda,hon spelade så bra så dom lät sina ögonlock falla tungt och hon fick som hon ville.
Fast innerst inne fanns hoppet att någon skulle rädda henne,för hon var för svag för att inse sina problem själv och önskade att någon skulle ruska om henne,men ingen räddare kom,så hon livnärde sig på sina älskare varje natt och musiken hon hörde var de sorgligaste hon mött,men hon svävade ändå på tonerna och klättrade längs väggarna.
Och hennes tårar var hennes enda bevis,som hon stängde in i kammaren och gömde för omvärlden.

Jag hade tänkt berätta om alla hennes misstag för att lära dig någonting,
jag hade tänkt berätta hennes öde som du inte skulle vågat tro,
jag vet hon såg spöken på vinden och demoner drog i hennes hår,

men om du lovar att ta emot min sång så ska jag sjunga ut för dig någon dag.

Jag måste bara finna texten