Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Maratonlöpare


Jag har aldrig sprungit ett maratonlopp
Men känslomässigt har jag sprungit tio…

Så jag vet vad det innebär
att ladda upp…

Att springa på ben
så tunga och stumma

Att vilja spy
men ändå inte bryta ett lopp

Att gå i mål
så upprymd och glad

…och ändå bara vilja lägga sig ned
och gråta…




Fri vers av ÅsaLena
Läst 603 gånger
Publicerad 2006-12-06 14:18



Bookmark and Share

    Sony
Hehe , ja nog känner man igen sig alltid. Du får fram det bra!!
2006-12-07

    virre
Intresant dikt,

här kommer lite kritik som jag hopas uppskatas och annars så är det ju bara mina åsikter.

Det är något som göra att titeln inte fungerar tycker jag. Kanske är det så att jag vill göra bestämd form av den: Maratonlöparen, istället.

Behövs verkligen de tre punkter i första och andra samt sista stycket, de antyder något mer, en fortsatt fundering om något osagt, men det finns inte.

Det tredje stycket är mycket tyngre en resten av texten, tynger ner det på en annan nivå. Fungerar inte riktigt,

Näst sista styckets andra rad, går det att formulera samma innehåll på något annat sätt. Jag ser att den är viktig för meningen i helheten men det är även det en sån känsla av att ha hamnat fel.
2006-12-06
  > Nästa text
< Föregående

ÅsaLena
ÅsaLena