Jag är sjuk.
När jag hostar slutar jag att andas. Jag vill inte, men ändå gör jag det.
Jag försöker och försöker men syret som jag försöker nå vill inte hjälpa mig.
jag kämpar och kämpar men inget händer.
Det är då det händer. Motvilligt grips jag av panik och det blir bara svårare att andas.
Jag vet att det är så det fungerar och försöker lugna ner mig.
Det går inte!
Jag får mer och mer panik.
Jag vill inte!!!


Jag ser dig.
Där är du.
Jag känner lugnet komma tillbaka
Jag sträcker ut min hand för att röra vid dig...
Nu kommer luften tillbaka.
Jag öppnar mina ögon och du är borta..

Du har räddat mig så många gånger, men varför kunde jag inte rädda dig?