Hondjävul
hon
sträcker sina armar mot skyn
för att hämta kraft
ur de mörka molnen som tornar upp från ingenstans
hennes späda kropp suger åt sig krafter
du inte kan se men känna
först som ett sus som ökar till ett kraftfullt dån
ett oväsen du inte kan hejda tränger in i ditt huvud
hon ler lyckligt men du värjer dig
så liten men ändå så kraftfull
vinden rycker i er båda
du vacklar men hon står stadigt
stormen rycker i hennes tygrika klädsel och långa hår
gör allt till en vansinnesdans
du kryper ihop av skräck
när hällregnet kommer
ni andas båda häftigt av olika orsaker
hon står kvar
som ett träd djupt rotat
så liten
men ändå inte
hennes styrka så fasansfull
oändligt lockande
förtrollande
betvingande
himlen lyses upp
en öronbedövande smäll
du ser henne i silhuett mot blixtens fräsande
allt blir mörkt
du vänder dina förgråtna ögon mot henne
ser att hon lyser inifrån
hon möter med lågande blick
så förtärande
brännande
full av hetta
värmande
ljus