Göran ser för sin inre syn hur han ser sig tvungen att äta upp bananskalet också. Istället går han ut i köket och lägger skalet i sophinken under diskbänken. I samma utrymmer ser han att en nisse byggt sig en koja. Den unge mannen kliar sig på ögonlocket, går sedan på nytt in i matsalen. Där är tomt sånär som (på Ingeborg?) på Irma som sitter och ser ut genom ett fönster. Hon vänder på huvudet, ser på honom och utbrister ’Hittar du något ätbart i köket’? Plötsligt känner han hur tom och ihopdragen magen är. Han undrar förstrött över vems lägenheten är. Han hör hur det rasslar i brevlådan ute i hallen. Säkert bara en hög med reklam. En gråsparv flaxar i taket. Irma fattar honom i armen och de går tillsammans ut på balkongen. Där står det ett bord med vit duk, dukat för två. En flaska champagne står i en kylare av silver, med en tjock kökshandduk av siden virad kring sin kropp av grönt buteljglas. Där ute skiner solen, luften är behagligt varm med blott en sval bris då och då över balkongens höjd. Plötsligt hör de en röst mana på dem. ’Sitt, sitt, för all del’. Kvinnan står bakom dem nu, med en skinnklädd meny hopslagen i ena handen och i höjd med axlarna. Som höjd till slag, mot en ilsket surrande fluga. De är sugna på varsin Pepsi med is. Kvinnan ger dem menyn och går sakta sin väg. Den unge mannen ler glatt mot sin tös.
Polismannens röst stiger och sjunker. Åh, det är frihet att kunna sjunga så. Han som alltid kunnat sjunga i sina tankar. Men aldrig med en röst som hörs ljuda från läpparna. Han ser vågorna, i bänkraderna, gunga framför sig. Samt flickorna som dansar på scenen likt älvor, utan minsta tråd på kroppen. ’Är detta en dröm? Om inte så drömmer jag!’ Tänker en tax förnumstigt, för sig själv och förundrar sig över hur människorna bär sig åt. ’Där står det en gubbe som tror att han kan sjunga, och där dansar kvastar som vore de älvor i en ring’, mumlar taxen försiktigt i skägget. Mannens sång tar slut. Han blundar och öppnar ögonen igen. Nej, ingenting har förändrats. Men vänta nu. Flickorna dansar inte längre. Är dvärgen där? Flickorna avancerar mot polisen som var kommisarie men nu blott är en skugga av sitt rätta jag. De lyfter honom (som man lyfter en fotbollshjälte till skyn) med gemensamma krafter. Som en fjäder kastar de honom upp i luften. En, två, tre gånger, som om de hyllar en hjälte. Men vad händer nu då? De fjättrar honom vid en stång, som vore han en gris, färdig att grillas över öppen eld.

fortsättningen står att läsa i del 5, kapitel 3. I vilket en av två saker kan inträffa, den ena strax före den andra.