Så ser jag det nu, just nu, just nu i detta ögonblicket, just nu i detta ögonblicket när jag sitter framför livet, så ser jag att jag inte förstår. Jag knappar på datorns tangentbord. Det är nu ett ögonblick utan förståelse, med ondskan krypande ikapp tiden.

Alltet startar ur det imaginära, det icke förnimbara, alltet startar före ordet, före tänkandet, före gestaltandet, före handlingen – alltet startar i det icke förnimbara, även så ondskan.

Ordet kommer före handlingar. Ondskan kommer före ordet. Ondskan finns utan ord, men ondskan behöver ord, ett språk, behöver ett språk för att bli handling.

Jag ser, just nu, just i detta ögonblick och det är logiskt och det är utifrån ett linjärt tänkande, det som jag kan, dvs. först det imagenära, sedan ordet sedan tänkandet, sedan gestaltandet sedan handling – då bestämmer jag att det är i ordet som ondskan kan bekämpas – väl i handling är det försent och i det icke förnimbara kommer jag inte åt det.

Imaginära....ordet....tänkandet....gestaltandet....handlingen.

Det krävs ord för att komma åt och utrota eller åtminstone hejda ondskan. Ordet är det som kan hindra ondskan. Hålla tillbaka ondskan. Inte utrota, men hålla tillbaka.

Varje dag överträffas den föregående i våldsam ondska. Jag har just hört om den manliga fången som tvingades bita av sin manliga medfångens kön, med påföljd att denne förblödde.

Jag går från datorn, runt i rummet, sätter mig framför datorn, reser mig, går runt i rummet. Jag söker. Jag söker och svaret blir ordet, använd ordet, åter och åter igen och lita på, lita på din förmåga! Lita på orden. Livet behöver ord, ord som betyder motstånd mot ondskan.

Motstånd mot min ondska, motstånd mot din ondska, motstånd mot andras ondska.

Alla måste försöka – även jag. Det är ett sätt, en möjlighet, en av många förutsättningar för att få legitimitet att existera!

Det var så jag tänkte när jag gav mig ut på resan mot sökandet efter ondskan. Sökandet efter förklaring, efter det imaginära, det före allt annat, det som var grunden, grunden för eller till ondskan.

Jag valde skrivandet och brevet som form. Brev ut i evigheten, brev i evighetens namn, brev till Dig.

Brev avsända i en tidlös påhittad verklighet för framtiden, i dag. Jag valde brevet som form och mig själv som redskap, jag är en ond man. Redskapet och objektet var jag själv. Jag är en ondskans redskap. Jag är en ond människa. Jag är människa.