Tystnaden du lämnar efter dig
skär i mig med knivar.
Dina spöken gnager bort
ruttet kött
från knäckta revben
och
mina lemmar.
De vassa naglarna du har, klöser mig ,
river bort min hud.
Din ishand kramar sönder
mitt hjärta,
och med ren viljestyrka
bryter du mina fingrar.
Ångestens saxar klipper i mina nagelband ,
Några välplacerade sparkar i
ansiktet.
Mina tänder krossas och blandas
med blodplasma i min
munhåla, men döljs väl
av
köttlösa läppar.
När du går lämnar du ett stort, gapande hål efter dig.







Jag vet hur det känns att vara obetydlig.